Den blottade själens väg. Om transformation och pånyttfödelse.

Who dares misery love and hug the form of death, dance in destructions’ dance, to him the Mother comes.   Vivekananda

Om vetekornet inte faller i jorden och dör förblir det ett ensamt korn. Men om det dör ger det rik skörd.   Joh. 12:24

Rörelsen alltid rörelsen, bunden till ny och nedan, naturens kretslopp och jordens riter. Älskar jag allt skapat? Allt, även det svåra; döden, förruttnelsen, vissnandet av formen? Om jag verkligen gör det, om mina celler bejakar döden som en naturlig förutsättning för livet, då accepterar jag transformation som en del av den cykliska rörelsen.

*

Det finns många berättelser, sagor, filmer, teateruppsättningar som handlar om letandet efter skatten eller något annat värdefullt: på havets botten, djupt inne i berget, i jorden, i utlandet. Alla berättelser, iscensättningar kommunicerar samma arketypiska sanning, den att varje människa måste söka sig in till djupet av sig själv för att möta pånyttfödelse. Hon måste stiga ner i underjorden och därigenom erövra sig själv, sitt jag och sin skaparkraft.

Nedstigandet i underjorden är en metafor för mötet med det okända, ett möte som leder till transformation. Man går ner, accepterar det skapande mörkret som en förutsättning för nytt liv, ger sig till det okända, livets osynliga sida och kapitulerar, utan rädsla för vad som ska hända. Man offrar något, ömsar skinn, dör en smula och gör sig av med uttjänta mönster.

Allt inre utvecklingsarbete handlar om att komma i bättre samklang med medvetandet, med själen. Genom att bejaka tiden i underjorden ger man sig till en oviss framtid, något som i vardagslivet yttrar sig som olustkänslor inför det man redan har i form av arbete, position och kunskaper. Genom att kapitulera för den inre ledning man har tillgång till i varje ögonblick – hjärtats röst, det högre jaget -och genom att våga lyssna till den, når man slutligen ögonblicket av transformation. Man blir omvandlad, pånyttfödd, får nya rutiner och går vidare i sitt liv.

 

*

Det här inlägget postades i Tidigare inlägg. Bokmärk permalänken.

Kommentarer inaktiverade.