Djävligt jobbig människa den där Jesus

 

Jesus var en intensivt dramatik-organiserad, konstnärligt begåvad människa som väckte stor ledsenhet hos nedanförfixerade, stressade drottninghatare. Han var starkt förankrad i gudskraften, i jordens kraft, med fötterna på jorden. Han hjälpte och stöttade kvinnorna. Och han bara insåg, då som nu, att den kunskapen väckte avundsjuka.

Han erövrade inte världen, han gjorde uppror mot romarna: byråkraterna, fascisterna och deras syn på kvinnan.

När Jesus röjde runt bland köpmännen i templet, gapade och var ursinnig för att han inte orkade meditera mellan försäljarnas marknadsstånd, då blev det ett djävla liv. Senare, några tusen år efteråt, är Jesus långt härifrån… vad skönt att han är i himlen, en sådan djävligt jobbig människa orkar man ju inte ha i samma rum. Man blir galen av människor som gapar ut sanningen.

                 Varför dramatik när man kan ha det harmoniskt?

Jesus var en jobbig människa för kyrkliga romare. Och faktiskt hade han ingenting att säga till om när romarna lämnade hans undervisning och jobbade om sanningen så att den passade väldigt många orkeslösa, arbetslösa sjukdomare. Vilseledande reklam heter deras övertygelse: kristendom, romersk-katolsk religion. 

Alla vet ju att jobbiga människor bara gapar jämt och ständigt. Hela tiden dramatik, jag avskyr det

 

Tillägnas snickaren och världsomvandlaren
djävligt jobbig människa

Kram  Rita 

 

*

Det här inlägget postades i Tidigare inlägg. Bokmärk permalänken.

Kommentarer inaktiverade.