Om mig

 

Rita Bergkvist. Född 1955 i Kiruna, i trekulturella Norrbotten.

Pappa från Tornedalen, mamma från finska Karelen. Samer i släkten på farmors sida. Svenskt huvud, njurkaft från Finland, hjärtat i Sameland.

Jag var väldigt blyg och tyst som ung, men har klarat mig bra i livet ändå. Har ingen utbildning enligt statliga myndigheters sätt att se på människor. Fast jag arbetat med dansundervisning, teaterkoreografi och experimentella scenkonstuppsättningar i över 25 år. Och överlevt på det.

Nybyggar- och gruvsamhället Kiruna var en ovanlig miljö att växa upp i efter mitt förra liv i Indonesien, vid ekvatorn. Som barn brukade jag sitta vid mammas krukväxter i köket på Thulegatan, titta in i bladverket, följa linjerna och fantisera att jag bodde inne i det gröna. Det var regnskogen på Sumatra jag mindes och längtade till. Kommer ihåg första gången jag såg en bild i en barnbok, hur det hettade till. Jag var 2-3 år när cellminnena blev aktiva och rullade igång.

När det rullade som mest pendlade jag hela tiden mellan Sverige och och tropiska kulturer, Hade ett stort behov av att möta världen genom ytterligheter: jokkar i Abisko, Fish’n curry på Barbados, teaterkoreografi i Västerås, svettiga trancepass i Havanna, undervisning på alla möjliga ställen, regn och gamla hus i Storbritannien, annorlunda verklighet på Bali, performance art i Haparanda, toalettspring i Calcutta, lugn och ro i Tornedalen, Marocko hur många gånger sju? Så småningom upptäckte jag varför behovet av rörelse var så intensivt: jag hade haft flera trista, begränsade, tragiska liv som kvinna i Europa under 1800-talet, anpassat mig till en katolsk världsbild, tagit självmord eller dött i förtid. Men den här gången var det annorlunda. Världen var öppen, tillgänglig, det gick att flyga vartsomhelst över hela jordklotet. Jag ville inte stanna i Kiruna och föda barn, det var inte min grej.

2006, när jag arbetade med en Strindbergspjäs på Tornedalsteatern, började jag se framtida liv, har sett mina kommande åtta inkarnationer. Ja en massa dans förstås, både som man och kvinna. 2009, efter en längre vistelse på Bali och en insikt om att det finns alternativ till religionerna i väst, gick jag i frivilligt retreat hemma under några år.

Har källsorterat i livsdramaturgin och resultatet av den sega övningen blev en ny syn på sakernas tillstånd. Eternal Return. Allt återvänder. ”Snabba på, Jesus väntar..” Nej du, inte alls. Snarare work in progress som man säger på teatern.

 

**

 

 

 

 

.

Kommentera