Bok

I Röda Timmen, att föda ur tystnaden

Det tog lång tid att skriva boken, ungefär tio år. Det finns dagar då jag betraktar den som ett mirakel. Telepati? Hur gick det till egentligen? Vet inte riktigt, jag bara lyssnade och skrev, av en enda orsak: jag var nyfiken. Blev ännu mer intresserad när jag förstod att jag kunde ställa vilka frågor som helst och få ner svaren på papperet. Den första frågan handlade om min privata ekonomi, ganska idiotiskt, men å andra sidan inte ovanligt att man oroar sig för den.

I Röda Timmen är ett dokument inifrån. Den beskriver en medvetandegörande process, en långsam förvandling som resulterar i en födelse. Jag påstår inte att det var en enkel födelse. Tvärtom. Den var smärtsam, djävligt jobbigt helt enkelt. Jag skapade någonting, födde fram det ur mitt gamla jag och grubblade länge över hur man egentligen skulle förklara det som hände. Jag hade inga referenser förrän jag läste om taoistisk yoga, phuh.. skönt att veta, en naturlig process alltså. På baksidan av boken kan man läsa:

Sommaren 1989 hände något ovanligt i Rita Bergkvists liv. Maria talade till henne en dag när hon stod inuti en stenlabyrint. Skriv ditt hjärtas memoarer sade hon. Här, i mitten av det västmanländskafornminnet, börjar berättelsen som utvecklar sambanden mellan den yttre världen och den inomliggande. Boken förmedlar händelseförloppet, från dagen i juni och tio år framåt. Vidare beskriver den avsikterna bakom de kommande förändringarna på jorden samt ger en ny syn på tiden.

Tekniskt är boken ett samarbete mellan fyra vänner och det är här det krångliga börjar. Mina tre samtalspartners i den inre telepatiska världen har varit och är fortfarande Maria, Jesus/Sananda och Johannes/Emanuel Swedenborg. De har stöttat mig i den svåra processen att komma till liv, varit närvarande i alla situationer, även vid svåra ämnen som pojkvänner, musikval och utlandsresor.

De tre nämnda är inkarnerade, finns på jorden, arbetar och lever mitt ibland oss. Men himmelriket då, den omtalade slutdestinationen? Paradiset vi längtar till? Det omtalades redan på Jesu tid som ett tillstånd inom oss. Glädjen över livet. Påståenden att Maria och Jesus finns på betryggande avstånd från jorden är lyckovisioner som teologer och kyrklig överhet försökt lura oss med under tvåtusen år. Det gav helt enkelt vissa fördelar.

Slutkapitlet i Röda Timmen handlar om detta. Läs Jesus/Sanandas egna ord om vidskepligheter kring himmelriket, om andens plats i vardagliga händelser, om villkoren för uppvaknande: eget inre arbete, han nämner meditation och stillhet bl a.

Och Maria, den tillrättalagda dekorativa modern, använde hon någonsin huvudet? Jag informerar gärna om mötet med den verkliga Maria och vad det betytt för mig innerst inne.

**

Min labyrint är den stora osäkerhetens labyrint. Min rädsla inför att leva, tala, sjunga, skapa, tvivla, bli döv, skrika, skratta, vara. Min labyrint är min tillit.

Alltsedan labyrinten jag ritade i den neolitiska grottan har jag tilliten i mig. Min absurda tillit. Min grymma tillit. Min nakna tillit. Min tillit utan illusioner.

Din labyrint börjar i de rosafärgade grottorna, dess utgång är döden. Vid sluträkningen är hela labyrinten fylld av rymd. Det enda man kan göra är att kapitulera inför ett icke-existerande slut.

Vår labyrint kommer att vara för evigt. Dess mål är oändlighet. Mardrömmen är en evig vandring, en labyrint är en labyrint är en labyrint är en labyrint är en…

Vårt hjärta bär Minotaurus huvud. Därför tror vi inte på de skrivna metaforerna på labyrintens väggar och murar. För att labyrinten är en öken utan väggar och murar, utan trappor till himlen, utan yllesjal och karta.

Översatt från spanska av Rita Bergkvist.

 

**

Kommentarer inaktiverade.